Katharina - den intellektuella?

Är det fult att vara intellektuell? Snobbigt, elitistiskt och okvinnligt? Eller tvärtom en tillgång för demokratin?
Ett intressant resonemang förs i en essä av Ronny Ambjörnsson i dagens DN.
Han skriver om de intellektuellas viktiga uppgift att "ifrågasätta makten och driva vissa frågor".
Alltså, tänker jag, måste de intellektuella rösterna höras också i kyrkan, inte minst de kvinnligas som inte alltid räknats med...Kyrkans uppgift är ju just att kritisera makten och driva vissa frågor. (Sen är det ju bra om man är överens om vilka dessa frågor bör vara...)

På Katharina förs onekligen massvis med intellektuella samtal. En tillgång för kyrka och samhälle? Ja, verkligen!

I kyrkans historia finns särskilt tre Katharinor som blivit kända för eftervärlden. Den mest intellektuella sägs ha varit Katharina från Alexandria, de kvinnliga studenternas skyddshelgon.
Det är i n t e hon som gett namn åt S:ta Katharinastiftelsen, utan den heliga Birgittas dotter. Hon var minsann intellektuell! - utverkade sin mammas kanonisering och genomförde hennes klosterplaner i Vadstena. Och vad ska man säga om Birgitta själv annat än att hon "kritiserade makten och drev vissa frågor" ( särskilt att påven skulle tillbaka till Rom från sin exil i Avignon)!

Den tredje Katharinan var helgonet från Siena - framför allt en mystiker.Såna behövs också!

Det finns fler än dessa tre, t.ex. Katharina av Aragonien vars liv "uppfylldes av fromma bibelstudier"

Ha en bra intellektuell dag!