Bokmässan

Detta är en rapport från bokmässan som jag inte var på.
Jag lever på förra årets upplevelse då jag skickades dit genom det underbara helgonet S:ta Katharinas försorg.
Därför kan jag på goda grunder säga att där var ett bedövande folkvimmel, ett överväldigande utbud av spännande seminarier och högvis av böcker som man bara m å s t e läsa. För så är det varje år.
Samtidigt är det ju så att man bara kan närvara vid ett mycket begränsat antal evenemang, att man kan höra de flesta talare också i Stockholm, om man inte redan har gjort det t. ex. på Katharina,och att möjligheten till möten också begränsas av att man knappt kan ta sig fram i trängseln.
Jag sa vid frukostbordet i min enfald att jag trodde att bokmässan nog gjort sitt, att den numera mest är tröttande och att kreativa författare och förlag skapar egna mer hanterliga alternativ. Men så öppnade jag tidningen och såg att årets bokmässa varit en succé utan like och att publikintresset slagit alla rekord.
Tänk,så fel man kan ha!
Förra årets fantastiska bokmässa till trots, den största behållningen hade jag trots allt av att gå på operauppsättningen av Mozarts requiem i det obeskrivligt vackra operahuset i hamnen.