Sverige – rättssäkert?

S:ta Katharinastiftelsen gästades igår av en verkligt kunnig panel i frågan: justitieminister Beatrice Ask, rikspolischef Bengt Svenson och justitieombudsman Hans-Gunnar Axberger.
Och svaret på frågan?
Ministern sa, att visst måste Sverige betraktas som rättssäkert men det finns mycket mer att göra.
Rikspolischefen ville hellre ”problematisera frågan än svara på den” .
Och JO förde in en nivådelning i frågor som rör rättssäkerheten för att visa på att säkerheten är sämst på en ”lägstanivå” där enskilda människor kommer i kläm, människor som ofta bara kan få hjälp för sin sak om media engagerar sig.
Ungefär så.

Bengt Svenson betonade att även om det är upprörande att oskyldiga människor kan bli dömda, så måste det ändå anses som mycket sällsynt, medan motsatsen är vanligare och ännu mer frustrerande: att uppenbart skyldiga personer inte kan lagföras pga av lagar och olika beviskrav.
En intressant fråga var vad man ska tro om rättsäkerheten i framtiden med tanke på att människor är alltmer ovilliga att ställa upp som vittnen. JO trodde att rättsväsendet, trots denna negativa utveckling, skulle hamna på ”plussidan” tack vare den nya tekniken med mobiler, DNAtester o dyl som kan hjälpa till att fastställa vem som är skyldig till brott.
Frågan om rättsväsendets människosyn togs upp i slutet och kändes som början till ett nytt, intressant samtal. Juristens roll är bara att se till att lagen efterföljs, inte att lägga etiska aspekter på den. Politikerns uppgift är däremot att se till att lagar stiftas utifrån en etiskt motiverad grund.
Ungefär så.

Salen var välfylld men inte överfull, vilken den hade varit om vädret inte hade varit så extremt vintrigt. Och jag halkade hem och undrade: Vem kan man med framgång ställa till svars för snökaoset? SJ? Regeringen? Gud? Journalisterna? USA? Någon annan?

Kierkegaard – evigt aktuell

Vad är det som gör att ett samtal om Sören Kierkegaard samlar över 60 deltagare på S:ta Katharinastiftelsen , trots att det är en av vinterns kallaste dagar när snökaoset gör det nästan omöjligt att ta sig fram i trafiken?
Ja, varför är Kierkegaard så intressant idag?

Jag tror att prästen Ted Harris, den ena av inledarna, har rätt i att den danske 1800-talsfilosofen har ett ärende till dagens sekulariserade människa som låter sig upptas av sin materialistiska strävan utan att ge plats för sin inre längtan efter mening i tillvaron.
Och den som upplever tomheten, vad ska den människan göra?
Kierkegaards väg består av etapper mot andlighet, där det första steget är att skala av allt som hindrar oss från att engagera oss i ett helhjärtat sökande.
Det handlar om ”Konsten att leva innerligt” vilket också är titeln på Ted Harris och Ann Lagerströms gemensamma bok om Kierkegaards filosofi.

Den andre inledaren, författaren Lars Bergquist, delade inte Ted Harris tolkning av Kierkegaard, vilket gjorde att diskussionen blev engagerad.
Som ofta i den här typen av samtal känner jag att det tar så mycket tid att hitta ett gemensamt ”språk” i samtalet att tiden tar slut innan man riktigt hunnit börja. Själv lärde jag mig mycket, och intresset för Kierkegaard, som säkert redan var stort hos oss som deltog i samtalet, blev ännu större efter den här eftermiddagen.
Viktigare än den teoretiska kunskapen är nog utmaningen att inte leva sitt på ytan utan att ”skala av” det onödiga för att kunna lyssna inåt.

Syster och bror

Torsdagens bokafton på S:ta Katharinastiftelsen ägnades åt Agneta Pleijels senaste bok ”Syster och bror”. Det är den sista delen i en trilogi som tar sin utgångspunkt i författarens egen släkthistoria. En slags dokumentärroman med många trådar att spinna vidare på. Huvudpersonen Albert föds döv och hamnar på Manillaskolan där han får chansen att utveckla ett språk. Teckenspråket, musikspråket och det religiösa språket – är teman som genomsyrar boken i stort. Men det är personerna och relationerna mellan dem som ger alla dessa språk konkretion och laddning.
Samtalet fördes mellan författaren själv och en annan författare: Madeleine Gustafsson som ställde frågor och kommenterade. Det blev ett personligt och engagerande samtal, där också publiken, ett 30-tal personer, som vanligt fick tillfälle att komma med frågor och kommentarer.
Det går utmärkt att läsa den här boken utan att först läsa de två tidigare i serien. Man kan göra som jag: börja med den sista och vandra bakåt i tiden till de två första som redan hunnit komma i pocket. Böcker väl värda ett antal sköna lästimmar, medan snödrivorna fortsätter att hopa sig utanför husen.
Bokens huvudpersoner kan man i sitt inre ta med sig ut på sina Djurgårdspromenader, bl a förbi Manillaskolan. Vill man följa Albert längre ut i Europa hamnar man i Dusseldorf, i Paris och på Sicilien. Det blir väl bra till våren?

Svenska kyrkan – sekulariserad?

Detta var ämnet för måndagsklubben i förrgår. Som alltid kommenterades inledningsvis själva rubrikformuleringen. Och visst – det är nog bara samhället som kan ”sekulariseras” men om vi säger ”förvärldsligas” då, en mer allmän term, så behöver vi kanske inte haka upp oss redan i definitionerna…
Vem kan egentligen svara på hur det står till i Svenska kyrkan? Och vem kan uttala sig å Svenska kyrkans vägnar?
Det är inte så många som försöker så det är kanske ingen större fråga.
Tänk om det är det som är en del av det påstådda ”förvärldsligandet” – att så få röster hörs från kyrkan i det s k offentliga samtalet om existentiella frågor?
Jag påstår inget jag heller! Jag bara frågar…

Den som inte var med på samtalet i måndags kanske undrar vad som sades.
Efter två dagar har minnesbilden blivit lite vag.
Men jag minns att många faktiskt uttalade sig och sa hur det verkligen förhåller sig i Svenska kyrkan, men att det var mycket olika påståenden, olika bilder, olika intryck och olika förklaringar.

Alltså: Svenska kyrkan –sekulariserad?
Svar: Det beror på vad man menar med sekulariserad och det beror på vem man frågar och det beror på vilken del av Svenska kyrkan den personen ser framför sig.
Så är det i Svenska kyrkan!!! Det beror på…