Den fria viljan - finns den?

Är du säker på att du läser den här bloggen av fri vilja? Det kan ju vara så att det bara bestäms nånstans i din hjärna - inte i ett centrum har jag lärt mig utan i ett slags nätverk (hjärnan har uppdaterat sina metoder för att passa i dagens kommunikationssamhälle). Jag har nyss tittat på Vetenskapsmagasinet nämligen. Blev helt enkelt sittande efter Rapport...och fastnade. Intressantast var nog ett inslag där man testat tuppars personligheter...
Frågan om den fria viljans existens eller frånvaro tillhör de frågor som brukar dyka upp på Katharina med jämna mellanrum (men tupparnas tror jag inte har stått på agendan) Ingen har ju liksom hittat ett svar än som alla är nöjda med.
Själv tillhör jag dem som tror att människan är mer än ren biologi, men visst är man lättlurad av sina hjärnspöken.
Du skulle vara välkommen att ge din egen syn på denna intressanta fråga om jag nu bara visste hur man kopplar in kommentarfunktionen på den här bloggsidan. Tyvärr kan du ju inte heller hjälpa mig med en kommentar.
Vill jag förresten ha kommentarer? Min hjärna kanske har bestämt att jag vill behålla ordet själv. Det skulle strida mot hela dialogidén. Jag får försöka söka mig fram i någon annan av hjärnans labyrinter.

Vad finns i botten av vår rädsla?

En av S:ta Katharinastiftelsens uppgifter är att lyfta fram de svåra frågorna, de som finns i botten av vår existens som människor: varför lever jag? vad händer när jag dör? finns det nån därute som bryr sig om världen och om den lilla människa som är jag?
Om jag inte tror att frågorna har något svar, är det kanske skönast att undvika att ställa dem. Det finns ju så mycket annat och vardagligt att uppta sina tankar med...
Om det nu inte var för t ex svininfluensan som fyller tidningsspalter och rubriker, och som hindrar oss från att ens skaka hand, den enda kroppsliga beröring som många människor överhuvudtaget har tillgång till. Tala om medias makt över vår rädsla, våra känslor och våra beteenden! Värst är kanske att vi lämnar det rationella om vaccin skrivs ut i en mängd som gör att det sedan inte finns att ta fram eller använda i lägen då det verkligen behövs.
Tänker man dessutom på de risker det innebär att åka bil, andas stadsluften, äta besprutad mat m.m. kan man fråga sig om man ens törs vakna till en ny morgon.
Vad finns i botten av vår rädsla?
En enkel streckteckning som jag ofta tänker på är det lilla barnet som ligger tryggt hopkrupet i den hand som är en bild för Guds "hand". Den bilden berättar för mig om en trygghet som inte har sin grund i de säkra svaren utan i den kanske omedvetna erfarenheten av att vara buren av den som håller hela universum i sin "hand".

Finns det en ny litteratur i Europa?

Jag utgår ifrån att den som läser ovanstående rubrik förväntar sig att min blogg kommer att belysa just detta. Så blir det inte.
Visst blir man besviken - åtminstone konfunderad - när rubrik och innehåll inte stämmer överens. Det blev jag i eftermiddags när jag gick till Kulturhuset vid Sergels torg för att lyssna till ett panelsamtal med just rubriken: Finns det en ny litteratur i Europa?
Efter drygt en timme hade frågeställningen på intet sätt ens berörts. När publiken fick ställa frågor undrade jag försiktigt vad panelen hade att säga om själva frågeställningen. Den första talaren tog raskt avstånd från rubrikens formulering och sa att h0n i själva verket aldrig hade gillat den. Alla var rörande eniga om att frågan inte gick att besvara och därför inte skulle diskuteras. Ingen har nämligen så pass mycket av vare sig överblick eller språkkunskaper att man kan uttala sig om linjer och tendenser. Kändes lite snopet på något sätt! Rubriken väcker ju förväntningar på vilken fråga som ska avhandlas...
Men det samtal som faktiskt ägde rum var bra ändå. Helena Henschens första bok "I skuggan av ett brott" stod i fokus och har just fått ett nyinrättat europeiskt pris. Båda hennes böcker är mycket intressanta, men helt olika.
Ja, det är svårt att sätta rubriker. Kommer vi att lyckas med detta på Katharina i höst? Vi ställer många frågor som inte går att enkelt besvara, men min förhoppning är ändå att det ska finnas en tydlig koppling mellan rubriken och innehållet. Här följer några smakprov på höstens rubriker:
"Har livet en mening?", "Egen moral och andras", "Vår bästa tid är nu" åldrandet - tomhet eller möjlighet? " "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" "Är människan en andlig varelse?"

Kan man be på nätet?

Har bönen en plats? Ja, det är i så fall i hjärtat. Annars är det i princip var som helst, numera även på Svenska kyrkans hemsida. Tydligen fungerar detta för en del. För mig skulle det kännas ungefär lika utlämnande som att diskutera mitt privatliv i mobilen på pendeln. För somliga fungerar det ju även detta - som en slags scen. Och visst, jag vet, böner är olika och vi själva ockå...Huvudsaken är att böner blir "bedda".
Men ändå...finns det inte en risk att det blir webbläsarna som står i fokus som adressater och inte Gud själv? Är det då fortfarande bön? Jag funderar. Vad tänker Du?
I övrigt är jag övertygad om att mycket inspiration för bön kan ges via internet, men för mig handlar det hela tiden om mellanmänskliga kontakter. Och visst finns det böner jag kan göra till mina, men platsen för dem är ytterst inte dataskärmen utan hjärtat. Så länge man håller detta i minnet...
En utmärkt plats för hjärtats bön är det vackra kapellet på S:ta Katharinastiftelsen, Sturegatan 54. Varje fredag kl 12.30 f o m 18 september kommer där att firas en enkel mässa. Den som vill kan stanna på Bibelsamtal. Välkommen!

Svensk skönlitteratur mot en ny framtid?

Även i höst blir det förstås bokaftnar på Katharina. Författarna heter Jonas Gardell (4 okt), Johan Norberg (8 okt), Vibeke Olsson (12 nov), Stefan Eklund (3 dec). Av dessa är det väl egentligen bara Vibeke Olsson som kan klassas som skönlitterär. Lyckligtvis ges det ut mycket annat läsvärt också i detta land än skönlitteratur, men jag frågar mig ändå när alla de nya stora romanerna kommer, morgondagens klassiker.
Höstens utgivning verkar mest bestå av översättningar av utländsk litteratur, i den mån förlagen alls har råd att ge ut annat än lättsålda deckare av varierande kvalité.
Dagens publicering i DN av "Manifest för ett nytt litterärt decennium" är därför ett gryningstecken i natten. Sju unga svenska författare formulerar och deklarerar sin vilja att höja ribban till nya litterära nivåer. Jag hoppas innerligt att de lyckas. Initiativet är hoppfullt, lovande och lovvärt.
I väntan på resultatet har jag trots allt fullt upp med god 1900-talslitteratur. Jag som gick i skolan på 60-talet har hur mycket som helst att ta igen. Både min föräldrageneration och mina döttrar som nyligen "tagit studenten" har fått sig betydligt mer klassisk skönlitteratur till livs än vad jag fick.
"Världens längsta bokbord" på Drottninggatan där jag roade mig i söndags, vittnar om att bokintresset fortfarande är stort och levande, och de spontana litterära samtal som utspelar sig framför lådorna och borden är tecken på att det även i Stockholm kan kännas naturligt att börja prata med okända medmänniskor.
Jag har just avslutat första delen av Sven Stolpes memoarserie. Tala om att ha blivit beläst i unga år! Var fick han tiden ifrån? Det måste ha varit mycket han inte gjorde som t ex jag själv ägnat min tid åt t ex rätt så omsorgsfull matlagning, träna på gymmet, shoppa på stan, skjutsa barn, plus förstås många års församlingsarbete och inte minst skriva bloggar och inlägg på facebook...
Inget av allt detta jag själv gjort skulle jag vilja ha ogjort, men jag vill ju också läsa massor, massor, massor...
I höst lär det i alla fall inte bli alltför mycket nyskriven svensk skönlitteratur, men förhoppningsvis förbereds den som bäst i de ungas skrivarlyor.

Ett spännande höstprogram

På S:ta Katharinastiftelsen går vi en spännande höst till mötes. De sista pusselbitarna håller på att läggas in programbladet går i tryck. Redan nu kan jag avslöja att den första programkvällen blir torsdagen den 17 sep kl 19 då vi förbereder kyrkovalet genom att låta Dag Sandahl ställa några av inflytelserika förtroendevalda mot väggen. Rubriken för kvällen är: "Gud och kyrkopolitikerna - hopp eller förtvivlan". Visst kan man undra!
Hela höstprogrammet kommer att finnas tryckt - och på hemsidan - i mitten av september. Men för den som följer denna blogg kommer det att avslöjas godbitar i förväg...
Det är otroligt intressant att se programmet växa fram efter hand och det är en stor glädje varje termin att med förundran konstatera att det blev ännu ett fullmatat utbud.
Ursäkta att vårens program fortfarande ligger kvar, men vi jobbar ihärdigt på att aktualisera informationen, så njut av bilden på Margit, Madeleine och lilla vovven och läs om allt ni eventuellt missade i våras...

Ett första försök

Kära bloggläsare!
Det är ett första försök att lägga upp själva bloggen. Förhoppningsvis blir det mer substantiellt innehåll i de kommande inläggen, som kommer att handla om aktuella frågor med inriktning på livsåskådning. Mycket kommer att kopplas till det som händer på S:ta Katharinastiftelsen där jag arbetar som präst och programsekreterare. Vi möts vidare på denna sida. Välkommen!