God bless facebook!

Jag skissar fortfarande på mitt "litterära manifest". Där ska jag bl. a. lova att aldrig uttrycka mig nedsättande om facebook.
Genom denna fantastiska sajt blev jag här i veckan till min stora glädje upphittad av en av mina bästa ungdomsvänner, bosatt i USA. Vi tappade kontakten för tjugo år sen när jag var upptagen av familjebildning och hon själv av missionsresor runt jorden. Efter mycket letande på nätet gav jag för länge sedan upp, men se vilken välsignelse den nya tekniken kan medföra!
Plötsligt fanns hon där med frågan ungefär: Är du den jag tror att du är?
Tja,vad ska man svara? Efter tjugo år? (Hennes tveksamhet var berättigad eftersom hon sett mitt foto...)
Före denna sommar betraktade jag facebook som en ren ungdomsgrej,vilket jag har upptäckt är helt fel. Seniormaffian kommer starkt och intar hela konceptet, men jag är säker på att den nya generationen snart kommer att ha hittat nya, egna virtuella arenor med oss äldre nyfiket följande efter, hack i häl.
På Katharina har vi också moderniserat oss, bl a genom denna blogg, som man faktiskt också nu kan kommentera, efter att vi här hemma kopplat in hela den privata maskinhallen av sammanlänkade datorer och lyckats klicka oss fram i en djungel av instruktioner. (Ett särskilt tack till domprosten som tillsammans med min kollega engagerade sig i problemet!)
Efter denna mödosamma prestation på fredageftermiddagen (tidsangivelserna för produktionen av dessa blogginlägg är helt felakatig. Jag vet inte vilken longitud den klockan följer...)
tar jag nu bloggvila ända till måndag. Trevlig helg!