Kyrkans enhet

Kyrkans synliga enhet – hur intressant är den nuförtiden?
Periodvis har det målet framstått som ett av kristenhetens viktigaste och lyfts fram i både samtal och bön.
Numera är det ganska så tyst om enheten. Den lever väl sitt liv i det fördolda.
Att slå – förlåt ”lägga” – samman församlingar är visserligen högaktuellt i Svenska kyrkan, eftersom ekonomin alltid står högt på agendan, men om enhetens teologi talas inte mycket längre.
Igår handlade kyrkans texter om just ”enheten i Kristus.”
Jag lyssnade till en predikan av ärkebiskop em. Gunnar Weman som talade om enheten som en längtan och en utmaning.
Jag har glädjen att arbeta i ett ekumeniskt sammanhang där jag hela tiden berikas av att möta andra kyrkors tankar och traditioner. Till S:ta Katharinastiftelsen inbjuder vi samtalsinledare från olika håll. Frågan är mer vad vi tror att en person har att bidra med än varifrån hon eller han kommer.
Själv är jag präst i Svenska kyrkan sedan snart 25 år tillbaka med tydlig känsla av hemvist just där. Samtidigt känner jag stor tacksamhet till mitt frikyrkliga arv som inte alls varit av det instängda slag som man måste ”göra upp med”. Under några år har jag fått mest andlig näring i de katolska miljöerna i Stockholm och utomlands.
Ju mer jag rör mig på det ekumeniska fältet desto mer stör det mig att vi är uppdelade i olika kyrkor och samfund.
Tänk när vi från de stora skilda kyrkofamiljerna kan mötas vi samma nattvardsbord! Rentav låta oss betjänas av både män och kvinnor – överallt!
Vilken dag blir det?
Eftersom jag inte nämnt den stora ortodoxa kyrkan i detta inlägg avslutar jag med citat ur en bokrecension från 1992, en gulnat urklipp som mina ögon råkat falla på under dagen:
”Efter ett nattligt samtal om de stora livsfrågorna började en av diskussionsdeltagarna bli hungrig och föreslog att man kanske borde ta sig en matbit. Kritikern Belinskij, som gick under öknamnet ”den rasande Vissarion”, skrek då: ”Vi har inte löst frågan om Guds existens än, och ni vill ha mat!”
Tro inte att man i den ortodoxa världen försummar sin teologi!
PS. Belinskij levde på 1800-talet, men i hans tanketradition i S:t Petersburg spelar århundradena ingen större roll…