Kyrkovalet - framgång eller bakslag?

Ivrigt slet jag åt mig morgontidningarna i förväntan om att det viktiga valresultatet skulle dominera framsidorna, ledarspalterna, kultursidorna, insändarspalterna och väderprognosen...
Ack nej!
Och när så inte var fallet tänkte jag att valdeltagandet måste ha blivit så högt att rösterna ännu inte var räknade och att därför inget ännu fanns att säga. Det var ju trots allt viss köbildning i min vallokal frampå kvällen när jag kom.
Ack nej!
Jag fick gå in på webben och leta, leta, leta.
Ska man vara glad eller ledsen åt resultatet, hoppfull eller bekymrad? Det beror ju förstås på vem "man" är.
Själv är jag besviken över att valdeltagandet inte var större. Man kan alltid beklaga att engagemanget i kyrkan inte är större, men det borde inte vara någon överraskning. Samtidigt måste man förstå att det tar emot att rösta på listor fulla med kandidater man aldrig hört talas om.

Jag hade framför allt väntat mig - och hoppats - att de ej partianknutna grupperna skulle ha tagit över en mycket större del av arenan. Partipolitik och kyrka känns totalt överspelat!
Det gamla statskyrkosystemet sitter mer fast än man kan tro.
Ack, ack!
Så känns det när man är alltför otålig!
Man får glädja sig åt det lilla i tillvaron. Trevlig måndag!