God jul!

Att det inte kommit ett nytt blogginlägg på ett tag beror inte på att vi lagt ner verksamheten på Katharina, även om terminen nått sitt slut. Tvärtom har vi intensivt jobbat med vårprogrammet, som nästan är klart.
Här kommer några sena julklappstips på böcker till dig själv, böcker som kommer att bli föremål för bokaftnar i vår: ”Syster och bror” av Agneta Pleijel, ”Gå med dig” av Lars H Gustafsson och ”Tidens tvång” av Bengt Pohjanen. Och varför inte Carola Hanssons samlade produktion…
Den som är snabb kan ju köpa och läsa böckerna nu och hinna ge bort dem sedan i julklapp. Det är trots allt flera dagar kvar till julafton!
Och glöm för all del inte att läsa själva julevangeliet i Lukas kap 2. Vissa böcker och andra texter blir bara bättre och bättre av ständiga omläsningar.
Själv gläder jag mig åt att få hålla en Mariamässa i morgon söndag och en midnattsmässa i julnatten. Gloria in excelsis Deo!

52 samtal med en terrier

Detta är titeln på en bok skriven av SvDs nuvarande kulturchef Stefan Eklund. Igår kväll komprimerades alla dessa samtal till ett enda, vilket ägde rum på S:ta Katharinastiftelsen.
Författaren, husse till terriern Svante salig i åminnelse, utgjorde panel tillsammans med en annan hundägare och författare: Yrsa Stenius.
Av alla de ämnen som boken tangerar berördes under kvällen livets mening, människans natur, elitismen i kulturlivet, Gud och tron, litteraturkritikens funktion och annat smått och gott. Svante hade varit lycklig om han hade kunnat delta själv.
Däremot infann sig en annan liten vovve, i tro att ”52 samtal med en terrier” var en hundbok. Eftersom det inte var så, slumrade hon snart till och sov sig sedan gott igenom hela bokaftonen.
Desto mer vaken var publiken som hade alerta synpunkter på både hundar, människor, filosofi och teologi.
Detta var den sista samtalskvällen för terminen.
Vårens program är i det närmaste klart och vi törs utlova ett minst lika spännande utbud som höstens.
Men först ska jul och nyår firas.
Idag hölls den sista fredagsmässan för terminen i det vackra kapellet. Adventsmusiken ljöd under valven och det kändes att julen inte är långt borta.

Är människan andlig?

Är människan en andlig varelse? Så hade Göran Rosenberg formulerat sin fråga till panelen i gårdagens teologiska klubb på Katharina.
Alla var överens redan i början om att svaret på frågan var ”ja”, men det var trots allt bara starten på det samtal som hade samlat fullt hus trots att adventstidens uppladdning inför julen var i full gång. Redan detta var väl ett tecken nog på människans dragning till de andliga frågorna?
Någon riktig linje i samtalet klarar jag inte av att redogöra för. Jag tror inte att den fanns.
Även publiken var denna kväll ovanligt aktiv i samtalet. Inläggen visade på ganska stor spridning av intressen och motiv till varför man kommit.
Göran Rosenberg, som hade en väl förberedd och genomtänkt inledning, betonade vikten av personliga möten och samtal för att människor ska kunna utveckla sin andliga sida.
Någon i publiken lyfte fram musikens betydelse.
Andra av oss funderade mest på vad kyrkan gör och inte gör för att möta människors andliga behov. Några uttryckte sin stora besvikelse över att kyrkan plottrar bort sitt uppdrag genom att fokusera ”det vanliga” istället för ”det heliga”. Att t ex ett församlingsblad mest liknar ett reklamblad för leksaker gör att människor tappar tilltro till kyrkan som andlig härd.
Ungefär så gick samtalet.
En fråga jag själv ställde och som nog ingen kan svara på annat än för egen del:
- Hur kommer det sig att vi som andliga varelser ändå strävar så mycket efter det materiella och kortsiktiga att vår innersta längtan förkvävs?
Vad gör vi t ex av julen?