Önskas – essäer!

Det goda samtalets litterära motsvarighet är essän.
Om detta fick jag höra Sveriges ambassadör vid Vatikanen, Ulla Gudmundson, tala idag i kulturradion.
Och jag tänkte, att essän måste då vara en slags syster till samtalet på Katharina.
I det goda samtalet, såväl som i essän, får någon möjlighet att lägga fram sina tankar i ett resonemang lite på prov, utan att ha kommit fram till det färdiga svaret. Så skönt att det finns människor som tar vara på öppna forum! Var ska vi annars bearbeta de verkligt svåra frågorna där de givna svaren inte finns?
Jag tänker, att media mest är fyllt av apologetik som snarast har karaktären av försvar för en övertygelse. Somliga hävdar bestämt t ex att världen håller på att gå under p g a konflikter, klimatförändringar, epidemier m.m. Andra hävdar lika bestämt att världen tvärtom har blivit mycket bättre på just dessa områden.
Inte minst i religionens värld finns gott om övertygelser som knappast kan klä sig i essäns form. Inte ens humanisternas ”nog” garanterar en öppenhet för tanken på att Gud faktiskt finns. Det beror så mycket på vem man samtalar med.

Ulla Gudmundson, som i programmet recenserade Riksbankens årsbok bestående av just s k essäer, påpekade att essäns form hotas av de alltför kunniga, de som huvudsakligen talar om hur det är istället för att diskutera olika alternativ. Därför är det heller inte alla bidrag i Riksbankens bok som hon vill klassa som äkta essäer.

Vem vill vårda essän i dag och i morgon? Vem skriver den?
Jag tror att jag åtminstone ska försöka få tag i den där årsboken…