Karriär eller kallelse?

Ja, tack båda, skulle man kanske kunna säga...
Men som alltid måste man börja med att definiera sig.
Därför tog det lite tid inledningsvis att göra just detta i söndagens mycket intressanta samtal på Katharina mellan stiftspsykolog Lennart Belfrage, överläkare Gunilla Bollinder, dominikansyster Madeleine Fredell och stiftsadjunkt Anna Karin Hammar.
Ordet "kall" eller "kallelse" klingar för många lite gammeldags och i negativ mening fromt, vilket är synd eftersom begreppet innebär en meningsfullhet som så många söker. Anna Karin plockade fram ordet "quest" som en slags nutida motsvarighet till "kallelse".

Att tala om karriär och karriärplanering, vilket numera förekommer även i prästutbildningen, riskerar att sätta "jaget" för mycket i fokus och är, menade man , en produkt av vår modernistiska kultur.
Men om man med karriär helt enkelt menar att det är vägen fram till det man satt som livsmål går karriär och kallelse mycket väl att förena.
Kallelsen växer ur våra relationer, vilket syster Madeleine underströk mycket starkt i sin inledning.

Jag tänkte efteråt, att människors samverkan i världen är som en hög pusselbitar som måste fogas samman men som just nu bara ligger i en osorterad hög. En del människor har enormt stora behov av andras insatser, andra går omkring och känner sig onyttiga för att de inte ser vad de kan göra och inte tror att de har något att komma med, dvs de uppfattar inte sin "kallelse". Varför har vi så svårt att foga ihop oss? Blir vi förvirrade av alla behov och utmaningar? Eller har moderniteten lurat i oss att stirra oss blinda på oss själva så att vi inte ser medmänniskans behov?
Så kan tankarna gå en måndag efter ett söndagssamtal på Sturegatan...