Den eviga matchen om lyckan

Idag var det - ovanligt nog- knäpptyst på pendeln.
Inte en hund gläfste.
Bebisarna sov i sina vagnar.
Mobilnätet verkade vara utslaget.
Jag försjönk i min bok av Alice Munro,
som inte heller fick årets nobelpris.
Jag borde ha läst Herta Müller förstås.
Men det har jag inte gjort.

Istället har jag denna vecka läst ”Den eviga matchen om lyckan” av Johan Norberg som var gästande författare i vår bokafton på Katharina igår, där han förde ett inlevelsefullt samtal med biskop em. Jonas Jonsson, uppvärmd som han var efter att ha spelat in denna kvälls Skavlan-program i TV.

Johan N tar med sin läsare på en svindlande snabb resa från de gamla grekerna via Jesus, Augustinus och Thomas av Aquino fram till våra dagars amerikanska undersökningar om vad som uppfattas som lycka. Det går som sagt fort fram genom seklerna, och om det bara fanns tid skulle jag som läsare vilja ställa vissa historiska fördjupningsfrågor och kolla vissa källor och diskutera alternativa tolkningar ( inte minst av teologisk art ).
Biskopen hade också vissa dubier vad gällde geografin…
Hur väl passar den norbergska liberalismen i de verkligt fattiga delarna av världen?
Johan hade vishet nog att inte riktigt vilja uttala sig om detta…

Men, trots den schablonmässiga stilen, och trots det begränsande inomvärldsliga perspektivet, har han – i mitt tycke – ändå viktiga poänger:
- att vi har större möjligheter än vi ofta tror att förändra och förbättra vår situation
- att vi ( utan att blunda för livets svårigheter ) bör se till det som faktiskt går att göra istället för att fastna i problemanalys
- att ”lycka” är att vara i process snarare än att ha uppnått ett mål
- att vi inte ska låta lura oss av medias slagsida åt det negativa i nyhetsflödet
-
Trots kvardröjande frågor och invändningar åkte jag hem med viss lyckokänsla efter ett inspirerande samtal. Som sagt, visst blir man lycklig av att vara i process…
( Jag tror att även ”himlen” är en process, ett evigt skapande, och inte ett färdigt tillstånd )