Tulpanernas död

Nyligen återkommen från ett vårligt Holland ser jag oändliga tulpanfält framför mig så fort jag sluter ögonen. Rader av röda, vita, rosa, lila blommor färgar fälten strimmiga mellan kanaler och uppbyggda vallar.

Till min förskräckelse fick jag veta att alla dessa vackra blommor inte alls skördas för att säljas. Maskinerna skär av dem alldeles under blomhuvudena som helt enkelt lämnas att dö. Det är lökarna man vill åt. Dessa ska så småningom ge liv åt nya blommor med bättre kvalitet.
Et slags mord med andra ord – eller offer om man så vill!

Teolog som jag är kom jag att tänka på vetekornets lag, dvs att vetekornet i jorden måste dö för att ge ny skörd (en bild av Jesu död och uppståndelse).

Och jag tänker vidare, att om Jesus vandrat i träskor i dagens Holland istället för i sandaler i det forntida Palestina skulle hans bildspråk ta färg av tulpaner m.m.
Vi skulle ha fått höra liknelsen om mannen som byggde sitt hus vid havet men glömde att bygga vallar mot vattnet. Vi skulle fått höra om Andens vind i kvarnens vingar, om den sista centen som den fattiga immigranten från Asien släpper ner i insamlingsbössan, om den prostituerade kvinnan som i sin barmhärtighet plåstrar om den haschpåverkade mannen som slagits ner utanför coffee-shopen, om arbetarna i växthusen osv.
Och vi skulle se den himmelska festmåltiden som ett bord dukat med blåvitt porslin från Delft, fat som dignar av Gouda-ostar, smörgåsar täckta av sött strössel och potatis i alla dess former.
Men de bibliska fåren betar lugnt vidare mellan tulpanfält och kanaler, får utan herde vad jag kan se, men får som ändå står för en slags kontinuitet mellan tider och kulturella världar.
Wat leuk!