Att välja sina strider

Som jag tidigare (22 april) skrivit i min blogg anser jag att Victoria och Daniel ska gå in tillsammans mot altaret i Storkyrkan den 19 juni, inte minst för att deras bröllop kommer att bli stilbildande för så många efter dem.
Det är viktigt att reagera mot det s k brudöverlämnandet och att uppmärksamma allmänheten på den ursprungliga symboliken i denna importerade sed.
Jag tvivlar på att hovets Nina Eldh har rätt när hon påstår att det slutligen ”står var och en fritt att välja hur man faktiskt gör” (källa:Aftonbladet). Det är kyrkan som ”äger den kyrkliga riten” , inte brudpar, inte dopfamiljer, inte sorgehus.
Nu står det inte i min handbok någon regel om hur brudpar ska gå in i kyrkan, vilket inte innebär att man kan välja att t ex krypa på golvet eller cykla in på en tandemcykel.
Ansvaret ligger slutligen på präst och kyrkoherde vad som är acceptabelt lokalt. En präst är inte skyldig att viga men har rätt att göra det.
Men…som alltid det gäller att välja sina strider.
Ingen lär nog i slutändan vägra att efterkomma det kungliga brudparets önskan om det ändå håller fast vid sina planer. Och vad skulle man vinna på det? Antagligen bara nya diskussioner och ett antal utträden ur kyrkan.
Det är ju trots allt ingen frälsningsfråga, hur illa man än tycker om saken.