Vinst eller solidaritet som drivkraft

När Göran Rosenberg uttalar sig om något gör han det alltid nyanserat och i en ödmjuk ton, nu senast i dagens DN-ledare ”Kontrollens gränser”.
Han lyfter fram den konflikt som kan finnas mellan samhällsintresse och vinstintresse när det gäller verksamheter som vård, omsorg och utbildning. Kraven på kontroll blir allt större i både den offentliga sektorn och den privata.
Men jag blir inte riktigt klok på vad Göran Rosenberg konkret menar bör förändras och hur.
Är det olämpligt att t ex en skola eller ett vårdföretag går med vinst?
Jag vill tro (men jag kan ju ha fel) att flertalet aktörer på den privata ”marknaden” inom omsorg och utbildning har ett genuint intresse av sina verksamheter, och det engagemanget oftast är både grunden och drivkraften.
Jag tror att det finns eldsjälar som startar en skola eller ett äldreboende därför att de vill skapa något med kvalité, kanske för att de brinner för en viss pedagogisk modell eller helt enkelt för att de tycker det är kul att forma och driva något själva. Och om det inte får gå med vinst, hur ska det då bli möjligt?