Ibland är det bäst att bara skratta åt eländet! Och det är just vad man gör i Dramatens uppsättning av ”En familj”, åtminstone om man, som jag, uppskattar den ironiska formen av humor. ”Eländet” är den extremt dysfunktionella familjen fylld till bristningsgränsen av konflikter, missförstånd, hemligheter, hysteriska utbrott och allehanda galenskaper. Det låter inte som en komedi, men det är just vad det är. En tragikomedi!
Någon frågade mig efteråt vad "budskapet" var. Det vet jag inte riktigt. Men befriande roligt var det i alla fall. Det mesta gick ju att känna igen, om än inte – tack och lov – i dessa absurt överdrivna former.
En höjdare för mig som präst var scenen från en begravningsmiddag. Husfaderns stapplande bordsbön var obetalbar och rev ner publikens spontana applåder.
Skådelspelarna lysande! Där fanns bl a veteranerna Börje Ahlstedt, Marie Göranzon och Jan Malmsjö i sällskap med yngre förmågor.
Som alla förstår rekommenderar jag föreställningen. Den spelas nu på lilla scenen men kommer igen på stora scenen i höst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar