Medier och tiden

Mail svävar som moln i rymden, somliga som enstaka lufttussar - lätta och flyktiga, andra som sammansatta lågtryckssystem, där det ena molnet följs av det andra.
Twitter smattrar som hagel mot plåttak. De hörs och märks men skurarna går snabbt över.
Sms:en surrar som envisa, osynliga insekter i både sol och regn.
Och bloggar som denna, vad spelar de för roll? Är de som vädret, av skiftande och snabbt övergående betydelse, eller liknar de mest klimatet som omärkligt förändrar på lång sikt?

”Varje medium har sin tidshorisont” sa den tyske kulturchefen Steinfeldt på uppmärksammat besök i Stockholm.
Detta kan låta trösterikt för dem som kämpar för de långsamma mediernas överlevnad – papperstidningarnas och böckernas.

Trösterikt också för teologen som mediterar över Guds Ords tidshorisont: evigheten!
”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud…”
Svårigheten och utmaningen uppstår när det eviga ordet ska gestaltas i det kortvariga och tillfälliga - i moderna medier med sina egna, begränsade tidshorisonter.

Att hastigheten ofta prioriteras på bekostnad av djupet behöver man inte vara kulturchef för att konstatera. Men framtiden kanske ändå innebär möjligheter. Steinfeldt tror att olika mediers förhållande till tiden kommer att ge mer plats än hittills åt både de snabba och de långsamma.
”Men”, profeterar han ”det krävs urskillningsförmåga att låta dessa skillnader växa, det fordrar kunskap och en beredskap att säga ifrån och förkasta liksom att beundra och lovorda.”
Tack för det Thomas Steinfeldt!