Vindsröjning

 

Denna regniga lördag gav ett utmärkt tillfälle för vindsröjning. Det tyckte tydligen hela Väsby för det lär ha varit långa köer in till sopstationen eller återvinningscentralen eller vad det heter. ”Sörab” möjligen (det är inte jag som åker dit…)

Man fastnar lätt när man öppnar gamla dammiga kartonger med skrivböcker från lågstadiet på 50-talet, som inträffade för så länge sen att det faktiskt hette folkskola. Där fann jag den första grunden till mitt bloggande, de trevande försöken att med enbart versaler och hämningslöst felstavande lägga ut texten om kompisar, troll, väder och sommarlov, allt illustrerat genom stereotypa teckningar som inte såg ut att genomgå någon nämnvärd utveckling upp genom åren. Min morfars och min mammas konstnärliga anlag gick tyvärr inte i arv till mig.

Däremot hittade jag morfars tavlor och teckningar och mammas målade porslinsfat. Tyvärr räcker inte väggarna till för att exponera konsten, särskilt inte eftersom min egen yngsta dotters akvareller redan pryder väggarna.

Men vad säger att man ska ha samma bilder uppe jämt? Man får väl byta färgskala och motiv efter säsong, ungefär som man gör för att följa kyrkoåret. 

Brevbuntar förpassades till sopen, likaså fula skålar och vykortsalbum med bleknade bilder från olika hålor i Mellansverige.

Men pärlor fanns… och de har jag kvar!!!

Jag har upptäckt att jag kommit i takt med min ålder!

Patricia Tudor-Sandahl skriver i sin bok ”Den tredje åldern” ( den mellan 50 och 70 (fler åldrar följer förhoppningsvis…)) att nu är tiden att ta itu med att ”rensa undan all bråte” man har samlat på sig. Så rätt, så rätt! Och – tänker jag – tid att plocka fram det där man glömt bort att man hade men som ger glädje att titta på, brev att läsa en gång till, broderade dukar utan kaffefläckar (i den mån de finns) m.m.

Men hon säger att man ska gå igenom köket, badrummet och skrivbordet också, och nu börjar jag känna mig lite matt.

Man får hoppas att det kommer en soldag imorgon..