”Vår bästa tid är nu”

I det apokalyptiska mörkret är det inte bara ”den sista läsaren” som trevar sig fram mot utgången. Även den sista teologen kan vara på väg ut genom dörren, om man får tro understreckaren i dagens SvD.
”Kanske är det kristna teologiska tänkandet över?” skriver Peder Thalén, docent i religionsfilosofi.
Det är den gamle filosofen Wittgenstein som vaknat till liv och blivit föremål för en slags omprövning vad gäller kopplingen mellan teologin och filosofin.
Det känns som att det redan tunga molntäcket över de alltmer kala träden tjocknar ytterligare.
Ska vi kanske släcka ljuset och tacka för oss allihop?

Inför dessa dystra framtidsutsikter kändes det hoppfullt och befriande att igår kväll höra 89-åriga Ulla inför en fullsatt lokal berätta om sin meningsfulla tillvaro som pensionär, stimulerande vardagsmöten med vänliga, varma medmänniskor och sin upplevelse av att själv vara behövd och respekterad. Ulla hade rest med färdtjänsten ända från Norrtälje för att delta i samtalet på S:ta Katharinastiftelsen, där ämnet i går var: ”Vår bästa tid är nu”, åldrandet – tomhet eller möjlighet?
Även panelen var glad och framåtblickande utan att för den skull förringa den svåra situation som många gamla lever i.
Monica Olin Wikman, som tillsammans med Berit Rollén skrivit boken ”Vi vill inte bli gamla” lyfte fram ensamheten, hjälplösheten och tristessen som de stora problemen men hon visade också på konstruktiva möjligheter att göra något åt dem.

Lars Bergquist med ett långt yrkesliv som diplomat bakom sig, vittnade om den frihet han upplevt att som pensionär få ägna sig åt stimulerande och meningsfulla uppgifter.

Lennart Levi, riksdagens äldsta ledamot, beskrev det positiva åldrandet med hjälp av citatet: ”Ett bra åldrande är som en strålande solnedgång”.

De som skulle beskriva sin ålderdom som enbart plåga var sannolikt inte närvarande, av naturliga skäl. Det är en gåva att vara i så pass god form att man kan delta i en kväll som den igår, särskilt som den inbjöd till många igenkännande skratt.