Härlig är jorden – en sommarvandring

I min vandringsserie har jag nu kommit till avdelningen pilgrimsvandringar.

Vi provgick nämligen en sådan sträcka häromdagen – diakonen och jag.

Denna vandring kommer inte att genomföras förrän i augusti, men det är ju bra om de som ska leda truppen själva hittar och vet var lämpliga stopp kan göras.

Pilgrimsvandringar arrangerade av Svenska kyrkans församlingar är rätt så behagliga promenader, fjärran från de strapatsrika vallfärder som den heliga Birgitta och hennes samtida fick utstå.

Vi började med att ta en SL-buss i riktning Rotebro. (Den som läst mina tidigare inlägg inser lätt att detta är den mest riskfyllda delen av projektet) Till min förvåning gick resan bra och efter tio minuter kunde vi påbörja själva fotvandringen utmed en ljuvligt skuggig strandpromenad längs sjön Norrviken. Till skillnad från medeltida färdledare hade vi som krav att även elmoppar ska kunna ta sig fram i terrängen. Inga problem!

Inte heller drabbades vi av vilda djur, rövare, pest eller kolera.

Vi passerade badplatser, båtbryggor, villaträdgårdar och en herrgård innan vi efter ett par kilometer i god form anlände till Sollentuna kyrka, där vi så småningom tänker avsluta vandringen med att fira en enkel mässa, helst i amfiteatern utomhus.

Förutseende som jag är hade jag parkerat min bil vid kyrkan så att vi utan ansträngning kunde ta oss tillbaka till utgångspunkten.

Det blir nog bra det här!

Vissa församlingar ordnar också pilgrimsresor. En gång gjorde jag en sådan till Italien med S:t Matteus församling i Stockholm. Jag har väl aldrig i mitt liv ätit så gott som på den resan, och på det bekväma boendet i olika kloster fanns absolut inget att anmärka. Till på köpet matades vi med givande föredrag och besök på de mest osannolika platser.

Det är så sant som står i psalmen: ”…skön är själarnas pilgrimsgång”.

Inför de kommande utmaningarna i Sollentuna studerar jag nu flitigt”Lilla pilgrimsboken” utgiven på Verbum. Teorin överträffar ju ibland t o m verkligheten…