”Det sista ägget”

 

Ibland undrar jag vad man egentligen vill med vissa program i radio och TV.

Just nu funderar jag över radioserien ”Det sista ägget” med underrubriken ”Vad motiverar existensen i medelåldern?” Svaret på den frågan, som jag uppfattat det, är helt enkelt ”ingenting”. Utan barn och utan möjlighet att få några är livet utan mening. Det blev den deprimerande, och enligt min åsikt felaktiga, kontentan av de två delar av serien som jag råkat höra under bilkörning och kökspyssel. Men jag hörde kanske inte allt, och kanske kommer de konstruktiva tankarna i kommande avsnitt som jag inte tror att jag kommer att lyssna på.

 

I den första delen intervjuades ett antal kroppsfixerade, ångestfyllda män och kvinnor med dödsskräck. I ett senare avsnitt intervjuades av någon anledning amerikanska kvinnor som ansåg att efter fyllda 50 år var kvinnor helt osynliga. Som om det skulle på något sett belysa min situation som kvinna i det svenska samhället. Jag tvivlar på att det ens är riktigt relevant i det amerikanska.

Vad jag ser omkring mig är något helt annat. Jag ser en mängd starka, aktiva kvinnor som med glädje tar del i att utveckla både personliga relationer och samhället i stort.

Jag tycker mig se fler identitetsproblem bland män än bland kvinnor i klimakteriet.

Jag skulle med andra ord kunna göra en radioserie som skulle spegla en helt annan sida av verkligheten. Det får mig att undra vilka mediebilder som serveras oss och hur vi förhåller oss till dem…

 

Hittills har jag inte ens hört någon i programmet ens snudda vid tanken att livets mening skulle bottna i att människan hör hemma i ett större existentiellt sammanhang, att meningen kunde tänkas bottna i att vara ”kallad” i förhållande till en Skapare, och att denna kallelse kan innebära både barn och barnlöshet, yttre bekräftelse eller avsaknad av sådan, och att värdet ligger i något helt annat än skönhet, ungdom och förmåga till reproduktion.

Grundfrågan har primärt inte med ålder att göra utan borde kort och gott formuleras: Vad motiverar existensen?

Och svaret på den frågan tror jag är en utmaning för kyrkan att arbeta med.