lördag 22 augusti 2009

Svensk skönlitteratur mot en ny framtid?

Även i höst blir det förstås bokaftnar på Katharina. Författarna heter Jonas Gardell (4 okt), Johan Norberg (8 okt), Vibeke Olsson (12 nov), Stefan Eklund (3 dec). Av dessa är det väl egentligen bara Vibeke Olsson som kan klassas som skönlitterär. Lyckligtvis ges det ut mycket annat läsvärt också i detta land än skönlitteratur, men jag frågar mig ändå när alla de nya stora romanerna kommer, morgondagens klassiker.
Höstens utgivning verkar mest bestå av översättningar av utländsk litteratur, i den mån förlagen alls har råd att ge ut annat än lättsålda deckare av varierande kvalité.
Dagens publicering i DN av "Manifest för ett nytt litterärt decennium" är därför ett gryningstecken i natten. Sju unga svenska författare formulerar och deklarerar sin vilja att höja ribban till nya litterära nivåer. Jag hoppas innerligt att de lyckas. Initiativet är hoppfullt, lovande och lovvärt.
I väntan på resultatet har jag trots allt fullt upp med god 1900-talslitteratur. Jag som gick i skolan på 60-talet har hur mycket som helst att ta igen. Både min föräldrageneration och mina döttrar som nyligen "tagit studenten" har fått sig betydligt mer klassisk skönlitteratur till livs än vad jag fick.
"Världens längsta bokbord" på Drottninggatan där jag roade mig i söndags, vittnar om att bokintresset fortfarande är stort och levande, och de spontana litterära samtal som utspelar sig framför lådorna och borden är tecken på att det även i Stockholm kan kännas naturligt att börja prata med okända medmänniskor.
Jag har just avslutat första delen av Sven Stolpes memoarserie. Tala om att ha blivit beläst i unga år! Var fick han tiden ifrån? Det måste ha varit mycket han inte gjorde som t ex jag själv ägnat min tid åt t ex rätt så omsorgsfull matlagning, träna på gymmet, shoppa på stan, skjutsa barn, plus förstås många års församlingsarbete och inte minst skriva bloggar och inlägg på facebook...
Inget av allt detta jag själv gjort skulle jag vilja ha ogjort, men jag vill ju också läsa massor, massor, massor...
I höst lär det i alla fall inte bli alltför mycket nyskriven svensk skönlitteratur, men förhoppningsvis förbereds den som bäst i de ungas skrivarlyor.

Inga kommentarer: