Sverige – rättssäkert?

S:ta Katharinastiftelsen gästades igår av en verkligt kunnig panel i frågan: justitieminister Beatrice Ask, rikspolischef Bengt Svenson och justitieombudsman Hans-Gunnar Axberger.
Och svaret på frågan?
Ministern sa, att visst måste Sverige betraktas som rättssäkert men det finns mycket mer att göra.
Rikspolischefen ville hellre ”problematisera frågan än svara på den” .
Och JO förde in en nivådelning i frågor som rör rättssäkerheten för att visa på att säkerheten är sämst på en ”lägstanivå” där enskilda människor kommer i kläm, människor som ofta bara kan få hjälp för sin sak om media engagerar sig.
Ungefär så.

Bengt Svenson betonade att även om det är upprörande att oskyldiga människor kan bli dömda, så måste det ändå anses som mycket sällsynt, medan motsatsen är vanligare och ännu mer frustrerande: att uppenbart skyldiga personer inte kan lagföras pga av lagar och olika beviskrav.
En intressant fråga var vad man ska tro om rättsäkerheten i framtiden med tanke på att människor är alltmer ovilliga att ställa upp som vittnen. JO trodde att rättsväsendet, trots denna negativa utveckling, skulle hamna på ”plussidan” tack vare den nya tekniken med mobiler, DNAtester o dyl som kan hjälpa till att fastställa vem som är skyldig till brott.
Frågan om rättsväsendets människosyn togs upp i slutet och kändes som början till ett nytt, intressant samtal. Juristens roll är bara att se till att lagen efterföljs, inte att lägga etiska aspekter på den. Politikerns uppgift är däremot att se till att lagar stiftas utifrån en etiskt motiverad grund.
Ungefär så.

Salen var välfylld men inte överfull, vilken den hade varit om vädret inte hade varit så extremt vintrigt. Och jag halkade hem och undrade: Vem kan man med framgång ställa till svars för snökaoset? SJ? Regeringen? Gud? Journalisterna? USA? Någon annan?