Är människan andlig?

Är människan en andlig varelse? Så hade Göran Rosenberg formulerat sin fråga till panelen i gårdagens teologiska klubb på Katharina.
Alla var överens redan i början om att svaret på frågan var ”ja”, men det var trots allt bara starten på det samtal som hade samlat fullt hus trots att adventstidens uppladdning inför julen var i full gång. Redan detta var väl ett tecken nog på människans dragning till de andliga frågorna?
Någon riktig linje i samtalet klarar jag inte av att redogöra för. Jag tror inte att den fanns.
Även publiken var denna kväll ovanligt aktiv i samtalet. Inläggen visade på ganska stor spridning av intressen och motiv till varför man kommit.
Göran Rosenberg, som hade en väl förberedd och genomtänkt inledning, betonade vikten av personliga möten och samtal för att människor ska kunna utveckla sin andliga sida.
Någon i publiken lyfte fram musikens betydelse.
Andra av oss funderade mest på vad kyrkan gör och inte gör för att möta människors andliga behov. Några uttryckte sin stora besvikelse över att kyrkan plottrar bort sitt uppdrag genom att fokusera ”det vanliga” istället för ”det heliga”. Att t ex ett församlingsblad mest liknar ett reklamblad för leksaker gör att människor tappar tilltro till kyrkan som andlig härd.
Ungefär så gick samtalet.
En fråga jag själv ställde och som nog ingen kan svara på annat än för egen del:
- Hur kommer det sig att vi som andliga varelser ändå strävar så mycket efter det materiella och kortsiktiga att vår innersta längtan förkvävs?
Vad gör vi t ex av julen?