S:ta Katharinastiftelsen gästades igår av en verkligt kunnig panel i frågan: justitieminister Beatrice Ask, rikspolischef Bengt Svenson och justitieombudsman Hans-Gunnar Axberger.
Och svaret på frågan?
Ministern sa, att visst måste Sverige betraktas som rättssäkert men det finns mycket mer att göra.
Rikspolischefen ville hellre ”problematisera frågan än svara på den” .
Och JO förde in en nivådelning i frågor som rör rättssäkerheten för att visa på att säkerheten är sämst på en ”lägstanivå” där enskilda människor kommer i kläm, människor som ofta bara kan få hjälp för sin sak om media engagerar sig.
Ungefär så.
Bengt Svenson betonade att även om det är upprörande att oskyldiga människor kan bli dömda, så måste det ändå anses som mycket sällsynt, medan motsatsen är vanligare och ännu mer frustrerande: att uppenbart skyldiga personer inte kan lagföras pga av lagar och olika beviskrav.
En intressant fråga var vad man ska tro om rättsäkerheten i framtiden med tanke på att människor är alltmer ovilliga att ställa upp som vittnen. JO trodde att rättsväsendet, trots denna negativa utveckling, skulle hamna på ”plussidan” tack vare den nya tekniken med mobiler, DNAtester o dyl som kan hjälpa till att fastställa vem som är skyldig till brott.
Frågan om rättsväsendets människosyn togs upp i slutet och kändes som början till ett nytt, intressant samtal. Juristens roll är bara att se till att lagen efterföljs, inte att lägga etiska aspekter på den. Politikerns uppgift är däremot att se till att lagar stiftas utifrån en etiskt motiverad grund.
Ungefär så.
Salen var välfylld men inte överfull, vilken den hade varit om vädret inte hade varit så extremt vintrigt. Och jag halkade hem och undrade: Vem kan man med framgång ställa till svars för snökaoset? SJ? Regeringen? Gud? Journalisterna? USA? Någon annan?
tisdag 23 februari 2010
söndag 21 februari 2010
Kierkegaard – evigt aktuell
Vad är det som gör att ett samtal om Sören Kierkegaard samlar över 60 deltagare på S:ta Katharinastiftelsen , trots att det är en av vinterns kallaste dagar när snökaoset gör det nästan omöjligt att ta sig fram i trafiken?
Ja, varför är Kierkegaard så intressant idag?
Jag tror att prästen Ted Harris, den ena av inledarna, har rätt i att den danske 1800-talsfilosofen har ett ärende till dagens sekulariserade människa som låter sig upptas av sin materialistiska strävan utan att ge plats för sin inre längtan efter mening i tillvaron.
Och den som upplever tomheten, vad ska den människan göra?
Kierkegaards väg består av etapper mot andlighet, där det första steget är att skala av allt som hindrar oss från att engagera oss i ett helhjärtat sökande.
Det handlar om ”Konsten att leva innerligt” vilket också är titeln på Ted Harris och Ann Lagerströms gemensamma bok om Kierkegaards filosofi.
Den andre inledaren, författaren Lars Bergquist, delade inte Ted Harris tolkning av Kierkegaard, vilket gjorde att diskussionen blev engagerad.
Som ofta i den här typen av samtal känner jag att det tar så mycket tid att hitta ett gemensamt ”språk” i samtalet att tiden tar slut innan man riktigt hunnit börja. Själv lärde jag mig mycket, och intresset för Kierkegaard, som säkert redan var stort hos oss som deltog i samtalet, blev ännu större efter den här eftermiddagen.
Viktigare än den teoretiska kunskapen är nog utmaningen att inte leva sitt på ytan utan att ”skala av” det onödiga för att kunna lyssna inåt.
Ja, varför är Kierkegaard så intressant idag?
Jag tror att prästen Ted Harris, den ena av inledarna, har rätt i att den danske 1800-talsfilosofen har ett ärende till dagens sekulariserade människa som låter sig upptas av sin materialistiska strävan utan att ge plats för sin inre längtan efter mening i tillvaron.
Och den som upplever tomheten, vad ska den människan göra?
Kierkegaards väg består av etapper mot andlighet, där det första steget är att skala av allt som hindrar oss från att engagera oss i ett helhjärtat sökande.
Det handlar om ”Konsten att leva innerligt” vilket också är titeln på Ted Harris och Ann Lagerströms gemensamma bok om Kierkegaards filosofi.
Den andre inledaren, författaren Lars Bergquist, delade inte Ted Harris tolkning av Kierkegaard, vilket gjorde att diskussionen blev engagerad.
Som ofta i den här typen av samtal känner jag att det tar så mycket tid att hitta ett gemensamt ”språk” i samtalet att tiden tar slut innan man riktigt hunnit börja. Själv lärde jag mig mycket, och intresset för Kierkegaard, som säkert redan var stort hos oss som deltog i samtalet, blev ännu större efter den här eftermiddagen.
Viktigare än den teoretiska kunskapen är nog utmaningen att inte leva sitt på ytan utan att ”skala av” det onödiga för att kunna lyssna inåt.
söndag 14 februari 2010
Syster och bror
Torsdagens bokafton på S:ta Katharinastiftelsen ägnades åt Agneta Pleijels senaste bok ”Syster och bror”. Det är den sista delen i en trilogi som tar sin utgångspunkt i författarens egen släkthistoria. En slags dokumentärroman med många trådar att spinna vidare på. Huvudpersonen Albert föds döv och hamnar på Manillaskolan där han får chansen att utveckla ett språk. Teckenspråket, musikspråket och det religiösa språket – är teman som genomsyrar boken i stort. Men det är personerna och relationerna mellan dem som ger alla dessa språk konkretion och laddning.
Samtalet fördes mellan författaren själv och en annan författare: Madeleine Gustafsson som ställde frågor och kommenterade. Det blev ett personligt och engagerande samtal, där också publiken, ett 30-tal personer, som vanligt fick tillfälle att komma med frågor och kommentarer.
Det går utmärkt att läsa den här boken utan att först läsa de två tidigare i serien. Man kan göra som jag: börja med den sista och vandra bakåt i tiden till de två första som redan hunnit komma i pocket. Böcker väl värda ett antal sköna lästimmar, medan snödrivorna fortsätter att hopa sig utanför husen.
Bokens huvudpersoner kan man i sitt inre ta med sig ut på sina Djurgårdspromenader, bl a förbi Manillaskolan. Vill man följa Albert längre ut i Europa hamnar man i Dusseldorf, i Paris och på Sicilien. Det blir väl bra till våren?
Samtalet fördes mellan författaren själv och en annan författare: Madeleine Gustafsson som ställde frågor och kommenterade. Det blev ett personligt och engagerande samtal, där också publiken, ett 30-tal personer, som vanligt fick tillfälle att komma med frågor och kommentarer.
Det går utmärkt att läsa den här boken utan att först läsa de två tidigare i serien. Man kan göra som jag: börja med den sista och vandra bakåt i tiden till de två första som redan hunnit komma i pocket. Böcker väl värda ett antal sköna lästimmar, medan snödrivorna fortsätter att hopa sig utanför husen.
Bokens huvudpersoner kan man i sitt inre ta med sig ut på sina Djurgårdspromenader, bl a förbi Manillaskolan. Vill man följa Albert längre ut i Europa hamnar man i Dusseldorf, i Paris och på Sicilien. Det blir väl bra till våren?
onsdag 10 februari 2010
Svenska kyrkan – sekulariserad?
Detta var ämnet för måndagsklubben i förrgår. Som alltid kommenterades inledningsvis själva rubrikformuleringen. Och visst – det är nog bara samhället som kan ”sekulariseras” men om vi säger ”förvärldsligas” då, en mer allmän term, så behöver vi kanske inte haka upp oss redan i definitionerna…
Vem kan egentligen svara på hur det står till i Svenska kyrkan? Och vem kan uttala sig å Svenska kyrkans vägnar?
Det är inte så många som försöker så det är kanske ingen större fråga.
Tänk om det är det som är en del av det påstådda ”förvärldsligandet” – att så få röster hörs från kyrkan i det s k offentliga samtalet om existentiella frågor?
Jag påstår inget jag heller! Jag bara frågar…
Den som inte var med på samtalet i måndags kanske undrar vad som sades.
Efter två dagar har minnesbilden blivit lite vag.
Men jag minns att många faktiskt uttalade sig och sa hur det verkligen förhåller sig i Svenska kyrkan, men att det var mycket olika påståenden, olika bilder, olika intryck och olika förklaringar.
Alltså: Svenska kyrkan –sekulariserad?
Svar: Det beror på vad man menar med sekulariserad och det beror på vem man frågar och det beror på vilken del av Svenska kyrkan den personen ser framför sig.
Så är det i Svenska kyrkan!!! Det beror på…
Vem kan egentligen svara på hur det står till i Svenska kyrkan? Och vem kan uttala sig å Svenska kyrkans vägnar?
Det är inte så många som försöker så det är kanske ingen större fråga.
Tänk om det är det som är en del av det påstådda ”förvärldsligandet” – att så få röster hörs från kyrkan i det s k offentliga samtalet om existentiella frågor?
Jag påstår inget jag heller! Jag bara frågar…
Den som inte var med på samtalet i måndags kanske undrar vad som sades.
Efter två dagar har minnesbilden blivit lite vag.
Men jag minns att många faktiskt uttalade sig och sa hur det verkligen förhåller sig i Svenska kyrkan, men att det var mycket olika påståenden, olika bilder, olika intryck och olika förklaringar.
Alltså: Svenska kyrkan –sekulariserad?
Svar: Det beror på vad man menar med sekulariserad och det beror på vem man frågar och det beror på vilken del av Svenska kyrkan den personen ser framför sig.
Så är det i Svenska kyrkan!!! Det beror på…
söndag 17 januari 2010
Nytt år – nytt program!
Välkomna till ett nytt år och en ny termin på S:ta Katharinastiftelsen!
4000 nya programblad är upptryckta. En trogen grupp av frivilliga fyllde i fredags högar av kuvert med dessa program för utskick till alla som anmält sig till vårt register.
Och som många säkert redan har sett finns programmet också på vår hemsida: www.katharinastiftelsen.se
Vi är glada och stolta över vårens program.
Grundfrågorna är sig ganska lika från termin till termin, men ändå känns talare och ämnen högaktuella. Intressant att konstatera är, att det som är angeläget i nuet nästan alltid bottnar i de tidlösa funderingarna om rätt och fel, livsmening, relationer och framtidshopp m.m.
Just nu – med tanke på den ofattbara jordbävningen i Haiti – tror jag att fler än jag är sysselsatta med frågan: -Är Gud verkligen allsmäktig? ( kommer upp i teologiska klubben den 23 mars). Och hur ska vi förhålla oss till katastroferna? ( ämnet tas upp den 12 april)
En tröst ( om det nu är en tröst) är att de svåra frågorna inte är nya. Det finns människor som har tänkt till före oss och hittat ett sätt att förhålla sig till det obegripliga. Vi får dela tankar och erfarenheter inte bara med varandra utan också med våta föregångare.
Exempelvis ägnar vi ett par samtalssöndagar åt Sören Kierkegaard och Ignatius av Loyola.
Terminen är kort och intensiv.
Vi har planerat för 23 samtal inom loppet av tre månader och ser fram emot att möta er alla!
4000 nya programblad är upptryckta. En trogen grupp av frivilliga fyllde i fredags högar av kuvert med dessa program för utskick till alla som anmält sig till vårt register.
Och som många säkert redan har sett finns programmet också på vår hemsida: www.katharinastiftelsen.se
Vi är glada och stolta över vårens program.
Grundfrågorna är sig ganska lika från termin till termin, men ändå känns talare och ämnen högaktuella. Intressant att konstatera är, att det som är angeläget i nuet nästan alltid bottnar i de tidlösa funderingarna om rätt och fel, livsmening, relationer och framtidshopp m.m.
Just nu – med tanke på den ofattbara jordbävningen i Haiti – tror jag att fler än jag är sysselsatta med frågan: -Är Gud verkligen allsmäktig? ( kommer upp i teologiska klubben den 23 mars). Och hur ska vi förhålla oss till katastroferna? ( ämnet tas upp den 12 april)
En tröst ( om det nu är en tröst) är att de svåra frågorna inte är nya. Det finns människor som har tänkt till före oss och hittat ett sätt att förhålla sig till det obegripliga. Vi får dela tankar och erfarenheter inte bara med varandra utan också med våta föregångare.
Exempelvis ägnar vi ett par samtalssöndagar åt Sören Kierkegaard och Ignatius av Loyola.
Terminen är kort och intensiv.
Vi har planerat för 23 samtal inom loppet av tre månader och ser fram emot att möta er alla!
lördag 19 december 2009
God jul!
Att det inte kommit ett nytt blogginlägg på ett tag beror inte på att vi lagt ner verksamheten på Katharina, även om terminen nått sitt slut. Tvärtom har vi intensivt jobbat med vårprogrammet, som nästan är klart.
Här kommer några sena julklappstips på böcker till dig själv, böcker som kommer att bli föremål för bokaftnar i vår: ”Syster och bror” av Agneta Pleijel, ”Gå med dig” av Lars H Gustafsson och ”Tidens tvång” av Bengt Pohjanen. Och varför inte Carola Hanssons samlade produktion…
Den som är snabb kan ju köpa och läsa böckerna nu och hinna ge bort dem sedan i julklapp. Det är trots allt flera dagar kvar till julafton!
Och glöm för all del inte att läsa själva julevangeliet i Lukas kap 2. Vissa böcker och andra texter blir bara bättre och bättre av ständiga omläsningar.
Själv gläder jag mig åt att få hålla en Mariamässa i morgon söndag och en midnattsmässa i julnatten. Gloria in excelsis Deo!
Här kommer några sena julklappstips på böcker till dig själv, böcker som kommer att bli föremål för bokaftnar i vår: ”Syster och bror” av Agneta Pleijel, ”Gå med dig” av Lars H Gustafsson och ”Tidens tvång” av Bengt Pohjanen. Och varför inte Carola Hanssons samlade produktion…
Den som är snabb kan ju köpa och läsa böckerna nu och hinna ge bort dem sedan i julklapp. Det är trots allt flera dagar kvar till julafton!
Och glöm för all del inte att läsa själva julevangeliet i Lukas kap 2. Vissa böcker och andra texter blir bara bättre och bättre av ständiga omläsningar.
Själv gläder jag mig åt att få hålla en Mariamässa i morgon söndag och en midnattsmässa i julnatten. Gloria in excelsis Deo!
fredag 4 december 2009
52 samtal med en terrier
Detta är titeln på en bok skriven av SvDs nuvarande kulturchef Stefan Eklund. Igår kväll komprimerades alla dessa samtal till ett enda, vilket ägde rum på S:ta Katharinastiftelsen.
Författaren, husse till terriern Svante salig i åminnelse, utgjorde panel tillsammans med en annan hundägare och författare: Yrsa Stenius.
Av alla de ämnen som boken tangerar berördes under kvällen livets mening, människans natur, elitismen i kulturlivet, Gud och tron, litteraturkritikens funktion och annat smått och gott. Svante hade varit lycklig om han hade kunnat delta själv.
Däremot infann sig en annan liten vovve, i tro att ”52 samtal med en terrier” var en hundbok. Eftersom det inte var så, slumrade hon snart till och sov sig sedan gott igenom hela bokaftonen.
Desto mer vaken var publiken som hade alerta synpunkter på både hundar, människor, filosofi och teologi.
Detta var den sista samtalskvällen för terminen.
Vårens program är i det närmaste klart och vi törs utlova ett minst lika spännande utbud som höstens.
Men först ska jul och nyår firas.
Idag hölls den sista fredagsmässan för terminen i det vackra kapellet. Adventsmusiken ljöd under valven och det kändes att julen inte är långt borta.
Författaren, husse till terriern Svante salig i åminnelse, utgjorde panel tillsammans med en annan hundägare och författare: Yrsa Stenius.
Av alla de ämnen som boken tangerar berördes under kvällen livets mening, människans natur, elitismen i kulturlivet, Gud och tron, litteraturkritikens funktion och annat smått och gott. Svante hade varit lycklig om han hade kunnat delta själv.
Däremot infann sig en annan liten vovve, i tro att ”52 samtal med en terrier” var en hundbok. Eftersom det inte var så, slumrade hon snart till och sov sig sedan gott igenom hela bokaftonen.
Desto mer vaken var publiken som hade alerta synpunkter på både hundar, människor, filosofi och teologi.
Detta var den sista samtalskvällen för terminen.
Vårens program är i det närmaste klart och vi törs utlova ett minst lika spännande utbud som höstens.
Men först ska jul och nyår firas.
Idag hölls den sista fredagsmässan för terminen i det vackra kapellet. Adventsmusiken ljöd under valven och det kändes att julen inte är långt borta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)