Det goda samtalets litterära motsvarighet är essän.
Om detta fick jag höra Sveriges ambassadör vid Vatikanen, Ulla Gudmundson, tala idag i kulturradion.
Och jag tänkte, att essän måste då vara en slags syster till samtalet på Katharina.
I det goda samtalet, såväl som i essän, får någon möjlighet att lägga fram sina tankar i ett resonemang lite på prov, utan att ha kommit fram till det färdiga svaret. Så skönt att det finns människor som tar vara på öppna forum! Var ska vi annars bearbeta de verkligt svåra frågorna där de givna svaren inte finns?
Jag tänker, att media mest är fyllt av apologetik som snarast har karaktären av försvar för en övertygelse. Somliga hävdar bestämt t ex att världen håller på att gå under p g a konflikter, klimatförändringar, epidemier m.m. Andra hävdar lika bestämt att världen tvärtom har blivit mycket bättre på just dessa områden.
Inte minst i religionens värld finns gott om övertygelser som knappast kan klä sig i essäns form. Inte ens humanisternas ”nog” garanterar en öppenhet för tanken på att Gud faktiskt finns. Det beror så mycket på vem man samtalar med.
Ulla Gudmundson, som i programmet recenserade Riksbankens årsbok bestående av just s k essäer, påpekade att essäns form hotas av de alltför kunniga, de som huvudsakligen talar om hur det är istället för att diskutera olika alternativ. Därför är det heller inte alla bidrag i Riksbankens bok som hon vill klassa som äkta essäer.
Vem vill vårda essän i dag och i morgon? Vem skriver den?
Jag tror att jag åtminstone ska försöka få tag i den där årsboken…
fredag 30 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
Gud i radio
Idag sändes ett intressant program om religion i programserien Snittet.
Det handlade om hur ett växande antal kulturpersoner närmar sig ämnet Gud - detta som en motvikt till Humanisternas försök att vinna själar för tanken på att Gud nog inte finns.
Popmusiker, författare och nu senast en känd serietecknare, Robert Crumb, börjar intressera sig för Bibelns texter.
Visserligen lanseras inte budskapen i samma förpackning eller i samma teologiska tankebanor som när jag själv predikar över dagens text i någon kyrka, men dock...Det finns ett frågande och ett trevande som säkert skulle kunna möta kyrkans värld till ömsesidigt utbyte om vi bara från bägge håll klev ur våra givna spår.
Frågan om vilken som är den vinnande sidan - humanisterna eller de "nyreligiösa" är nog mer in tressant för religionssociologerna än för kyrkans teologer. Kyrkan har sitt uppdrag oavsett trenderna i tiden, vilket dock inte är detsamma som att den inte behöver lyssna eller förändras.
Vissa insikter får man genom att lyssna på P1.
Det lustiga är bara att det verkar vara fler och mer insiktsfulla reportage och analyser om tro och andlighet på Sveriges Radios kultur- och samhällsredaktioner än på religionsredaktionen. Personalen kanske skulle byta stolar?
Det handlade om hur ett växande antal kulturpersoner närmar sig ämnet Gud - detta som en motvikt till Humanisternas försök att vinna själar för tanken på att Gud nog inte finns.
Popmusiker, författare och nu senast en känd serietecknare, Robert Crumb, börjar intressera sig för Bibelns texter.
Visserligen lanseras inte budskapen i samma förpackning eller i samma teologiska tankebanor som när jag själv predikar över dagens text i någon kyrka, men dock...Det finns ett frågande och ett trevande som säkert skulle kunna möta kyrkans värld till ömsesidigt utbyte om vi bara från bägge håll klev ur våra givna spår.
Frågan om vilken som är den vinnande sidan - humanisterna eller de "nyreligiösa" är nog mer in tressant för religionssociologerna än för kyrkans teologer. Kyrkan har sitt uppdrag oavsett trenderna i tiden, vilket dock inte är detsamma som att den inte behöver lyssna eller förändras.
Vissa insikter får man genom att lyssna på P1.
Det lustiga är bara att det verkar vara fler och mer insiktsfulla reportage och analyser om tro och andlighet på Sveriges Radios kultur- och samhällsredaktioner än på religionsredaktionen. Personalen kanske skulle byta stolar?
tisdag 27 oktober 2009
Att bo på webbhotell
Den här lovveckan checkar många in på hotell. Receptionen brukar hålla reda på vem som bor var och hur länge, och förhoppningsvis finner man sig inte oväntat utelåst med bagaget ställt på gatan.
Men detta var precis vad som hände oss på Katharina i går.
Har man som vi en hemsida, innebär det att man checkat in på ett s k webbhotell. Man förväntar sig att hotellägaren har koll på sina gäster, registerar ändringar osv.
Så var dock inte fallet i går när den som ville gå in på vår hemsida möttes av ett stopptecken redan i huvudingången. Längre kom ingen.
Inte förrän vår driftiga direktor grep in och ägnade hela eftermiddagen åt att reda ut soppan i "receptionen". Så nu är ni välkomna in igen, även om webbhotellet har tappat några stjärnor i vår resekatalog.
Vi kommer att inom kort lägga in lite information om att en församling kan bli vänförsamling med oss - och vem vill inte det? Boo församling ville först, och gjorde det med att sätta in en summa på vårt konto. Det är så man gör! Det var väl enkelt?
Varför gör man det? För att stödja vår verksamhet förstås! Så att vi inte går under! Då har ni ju inte längre vår informativa hemsida och vår roliga blogg att läsa. Otänkbart, eller hur?
S:ta Katharinastiftelsens plusgiro: 339 29-1
Hemsidan kommer man förhoppningsvis till om man går in på www.katharinastiftelsen.se
Den här veckan har vi inga samtal på Katharina utan ägnar oss uteslutande åt vårplaneringen och hotellverksamheten.
Passa på att läsa böcker av Vibeke Olsson. Det är hon som kommer på nästa bokafton den 12 november!
Men detta var precis vad som hände oss på Katharina i går.
Har man som vi en hemsida, innebär det att man checkat in på ett s k webbhotell. Man förväntar sig att hotellägaren har koll på sina gäster, registerar ändringar osv.
Så var dock inte fallet i går när den som ville gå in på vår hemsida möttes av ett stopptecken redan i huvudingången. Längre kom ingen.
Inte förrän vår driftiga direktor grep in och ägnade hela eftermiddagen åt att reda ut soppan i "receptionen". Så nu är ni välkomna in igen, även om webbhotellet har tappat några stjärnor i vår resekatalog.
Vi kommer att inom kort lägga in lite information om att en församling kan bli vänförsamling med oss - och vem vill inte det? Boo församling ville först, och gjorde det med att sätta in en summa på vårt konto. Det är så man gör! Det var väl enkelt?
Varför gör man det? För att stödja vår verksamhet förstås! Så att vi inte går under! Då har ni ju inte längre vår informativa hemsida och vår roliga blogg att läsa. Otänkbart, eller hur?
S:ta Katharinastiftelsens plusgiro: 339 29-1
Hemsidan kommer man förhoppningsvis till om man går in på www.katharinastiftelsen.se
Den här veckan har vi inga samtal på Katharina utan ägnar oss uteslutande åt vårplaneringen och hotellverksamheten.
Passa på att läsa böcker av Vibeke Olsson. Det är hon som kommer på nästa bokafton den 12 november!
lördag 24 oktober 2009
Sanningen och kyrkomötet
”Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria”.
Det var Jesusord som hamnade i centrum under Katharinas bibelsamtal igår.
Vi hade ett livaktigt samtal om vad som kan menas med att ha sanningen, att vara sann och vad Jesus kan ha menat när han talade om sig själv som Sanningen.
Finns det alls en enda sanning?
Vad som ytterst är sant, det vet bara Gud, förutsatt förstås att Gud finns. Gud är sanningens utgångspunkt. Det betyder att ingen av oss äger sanningen helt och fullt, vilket i komplicerade frågor bör innebära ett visst mått av ödmjukhet och ett visst mått av osäkerhet.
Tvärsäkra kristna är jobbiga att samtala med, inte minst när det gäller etik.
Veckan stora händelse i Svenska kyrkan har ju varit beslutet om vigsel för homosexuella par.
Varje präst måste ställa sig frågan: Hur kommer jag själv att göra om jag blir tillfrågad?
Själv kommer jag att säga ja till att viga, om jag blir tillfrågad!
Inte för att jag är hundraprocentigt säker på att det är rätt, utan för att jag är mycket mer osäker på att det skulle vara rätt att säga nej, särskilt när kyrkomötet har fattat sitt beslut.
Det är uppenbart att tänkande, fromma kristna som jag har fullt förtroende för kommer fram till olika slutsatser. Alltså finns det anledning att visa respekt för dem som är av annan mening och tänka tanken att man faktiskt kan ha fel, var man än landar.
Att vara sann mot sig själv betyder inte nödvändigtvis att man har rätt.
Det är respektfullt, om än principiellt tveksamt, som jag ser det, att överlåta ställningstagandet till den enskilda prästen. Jag kan känna mig irriterad på att jag som individ ska fatta beslutet i denna icke självklara fråga. Vad har vi egentligen en kyrka till?
(Sen är läroämbetets utformning och kyrkomötets sammansättning en helt annan fråga…nog så viktig!)
Och att leva med två motstridiga inställningar i kyrkliga handlingar blir i längden lika ohållbart för en kyrka som två olika ämbetssyner vad gäller kvinnliga präster. Så tror jag.
Men jag kan ha fel…
Det var Jesusord som hamnade i centrum under Katharinas bibelsamtal igår.
Vi hade ett livaktigt samtal om vad som kan menas med att ha sanningen, att vara sann och vad Jesus kan ha menat när han talade om sig själv som Sanningen.
Finns det alls en enda sanning?
Vad som ytterst är sant, det vet bara Gud, förutsatt förstås att Gud finns. Gud är sanningens utgångspunkt. Det betyder att ingen av oss äger sanningen helt och fullt, vilket i komplicerade frågor bör innebära ett visst mått av ödmjukhet och ett visst mått av osäkerhet.
Tvärsäkra kristna är jobbiga att samtala med, inte minst när det gäller etik.
Veckan stora händelse i Svenska kyrkan har ju varit beslutet om vigsel för homosexuella par.
Varje präst måste ställa sig frågan: Hur kommer jag själv att göra om jag blir tillfrågad?
Själv kommer jag att säga ja till att viga, om jag blir tillfrågad!
Inte för att jag är hundraprocentigt säker på att det är rätt, utan för att jag är mycket mer osäker på att det skulle vara rätt att säga nej, särskilt när kyrkomötet har fattat sitt beslut.
Det är uppenbart att tänkande, fromma kristna som jag har fullt förtroende för kommer fram till olika slutsatser. Alltså finns det anledning att visa respekt för dem som är av annan mening och tänka tanken att man faktiskt kan ha fel, var man än landar.
Att vara sann mot sig själv betyder inte nödvändigtvis att man har rätt.
Det är respektfullt, om än principiellt tveksamt, som jag ser det, att överlåta ställningstagandet till den enskilda prästen. Jag kan känna mig irriterad på att jag som individ ska fatta beslutet i denna icke självklara fråga. Vad har vi egentligen en kyrka till?
(Sen är läroämbetets utformning och kyrkomötets sammansättning en helt annan fråga…nog så viktig!)
Och att leva med två motstridiga inställningar i kyrkliga handlingar blir i längden lika ohållbart för en kyrka som två olika ämbetssyner vad gäller kvinnliga präster. Så tror jag.
Men jag kan ha fel…
tisdag 20 oktober 2009
Egen moral och andras
Igår följde fortsättning på temat moral, men nu inom ramen för Katharinas "Måndagsklubben" och med nya engagerande talare: Barbro Hedvall, journalist DN, Mats Qviberg, ordf HQ Bank och Carl-Johan Westholm, fil.dr.
Ämnet formulerades när finanskrisen härjade som värst, men tyvärr är ju moralen konstant ifrågasatt eftersom den ena korruptionsskandalen avlöser den andra.
Att sammanfatta samtalet låter sig inte lätt göras, eftersom det var något spretigt. Livaktigt var det i alla fall och inläggen var många också från publiken som denna kväll helt fyllde salen.
Den som ev hade hoppats att få klarhet i vad etik och moral ytterst ska bygga på i ett sekulariserat samhälle fick däremot inget klart svar.
Barbro Hedvall hänvisade till "människovärdet", Mats Qviberg till "den mänskliga naturen" och Carl-Johan Westholm till "metafysiska" faktorer. Längre än så gick det inte att komma i just den frågan.
Men när det gäller moraliska överväganden i praktiken, t. ex om vad som är effektivt bistånd, företagsetik, mediaetik fanns många tänkvärda synpunkter.
Om vi dessutom hade hunnit med moralen i vardagslivet för oss alla, hade vi säkert kunnat fortsätta samtalet i många timmar till.
Ämnet lär återkomma...
Ämnet formulerades när finanskrisen härjade som värst, men tyvärr är ju moralen konstant ifrågasatt eftersom den ena korruptionsskandalen avlöser den andra.
Att sammanfatta samtalet låter sig inte lätt göras, eftersom det var något spretigt. Livaktigt var det i alla fall och inläggen var många också från publiken som denna kväll helt fyllde salen.
Den som ev hade hoppats att få klarhet i vad etik och moral ytterst ska bygga på i ett sekulariserat samhälle fick däremot inget klart svar.
Barbro Hedvall hänvisade till "människovärdet", Mats Qviberg till "den mänskliga naturen" och Carl-Johan Westholm till "metafysiska" faktorer. Längre än så gick det inte att komma i just den frågan.
Men när det gäller moraliska överväganden i praktiken, t. ex om vad som är effektivt bistånd, företagsetik, mediaetik fanns många tänkvärda synpunkter.
Om vi dessutom hade hunnit med moralen i vardagslivet för oss alla, hade vi säkert kunnat fortsätta samtalet i många timmar till.
Ämnet lär återkomma...
måndag 19 oktober 2009
Vem formar kyrkornas moral?
Man behöver inte vara forskare för att kunna konstatera att en kyrkas officiella linje inte alltid överensstämmer med medlemmarnas.
Extra tydligt syns glappet när det gäller den katolska kyrkan.
I slutet av 1960-talet utkom den påvliga rundskrivelsen ”Humanae Vitae”, ett dokument i samlevnadsfrågor. Den tycks ha förbigåtts med tystnad, i alla fall i vårt land.
Frikyrkorna har ingen påve och inget centralt läroämbete som fastställer rätt och fel i etiska frågor. Man hänvisar till Bibeln, dvs samma grund som gäller för andra kyrkor. Frågan är bara hur texterna ska tolkas och hur vida tolkningsramar som är tillåtna. Eftersom gemenskapen i frikyrkoförsamlingarna är mycket tät jämfört med folkkyrkorna, formas moralkoderna mycket av det sociala sammanhangets tolkningspraxis.
För Svenska kyrkans del kan man undra om det alls finns några etiska riktlinjer som ger vägledning i komplicerade frågor.
Från dessa tre bakgrunder kom söndagseftermiddagens samtalsinledare på S:ta Katharinastiftelsen: Gert Gelotte, ledarskribent GP, Anders Jeffner, professor em, Stefan Swärd, ordf Evangeliska Frikyrkan.
Gert Gelotte underströk samvetets betydelse hos alla döpta som grund för den enskildes handlande.
Stefan Swärd betonade det pastorala samtalet och hänsynen till den enskildes situation som det normala nu, jämfört med tidigare s k syndakataloger och församlingstukt.
Anders Jeffner nämnde Bibeln, samvetet och den lutherska tvåregementsläran som källor till etik och moral. Han fokuserade samtalet och demokratiprocessen som en väg i den nödvändiga bibeltolkningen, där osäkerheten är något vi får leva med som en utmaning.
Om diskussionen hade handlat om konkreta etiska frågor hade säkert olika meningar kommit i dagen mycket tydligare.
Men under varje konkret fråga finns grundantaganden som man också måste fundera över och som samtalet igår rörde sig kring:
Hur vet vi vad Gud vill? Vad styr oss i vår bibeltolkning? Vilket behov har vi av fasta regler? Hur hittar kyrkan sin plats mellan att anpassa sig å ena sidan och vara en motbild å den andra? Orkar vi med osäkerheten i att leva som kristna utan facit i handen?
Extra tydligt syns glappet när det gäller den katolska kyrkan.
I slutet av 1960-talet utkom den påvliga rundskrivelsen ”Humanae Vitae”, ett dokument i samlevnadsfrågor. Den tycks ha förbigåtts med tystnad, i alla fall i vårt land.
Frikyrkorna har ingen påve och inget centralt läroämbete som fastställer rätt och fel i etiska frågor. Man hänvisar till Bibeln, dvs samma grund som gäller för andra kyrkor. Frågan är bara hur texterna ska tolkas och hur vida tolkningsramar som är tillåtna. Eftersom gemenskapen i frikyrkoförsamlingarna är mycket tät jämfört med folkkyrkorna, formas moralkoderna mycket av det sociala sammanhangets tolkningspraxis.
För Svenska kyrkans del kan man undra om det alls finns några etiska riktlinjer som ger vägledning i komplicerade frågor.
Från dessa tre bakgrunder kom söndagseftermiddagens samtalsinledare på S:ta Katharinastiftelsen: Gert Gelotte, ledarskribent GP, Anders Jeffner, professor em, Stefan Swärd, ordf Evangeliska Frikyrkan.
Gert Gelotte underströk samvetets betydelse hos alla döpta som grund för den enskildes handlande.
Stefan Swärd betonade det pastorala samtalet och hänsynen till den enskildes situation som det normala nu, jämfört med tidigare s k syndakataloger och församlingstukt.
Anders Jeffner nämnde Bibeln, samvetet och den lutherska tvåregementsläran som källor till etik och moral. Han fokuserade samtalet och demokratiprocessen som en väg i den nödvändiga bibeltolkningen, där osäkerheten är något vi får leva med som en utmaning.
Om diskussionen hade handlat om konkreta etiska frågor hade säkert olika meningar kommit i dagen mycket tydligare.
Men under varje konkret fråga finns grundantaganden som man också måste fundera över och som samtalet igår rörde sig kring:
Hur vet vi vad Gud vill? Vad styr oss i vår bibeltolkning? Vilket behov har vi av fasta regler? Hur hittar kyrkan sin plats mellan att anpassa sig å ena sidan och vara en motbild å den andra? Orkar vi med osäkerheten i att leva som kristna utan facit i handen?
fredag 16 oktober 2009
Kom med förslag!
Det är nu vi planerar våren!
Det är nu Du ska meddela oss dina egna förslag på ämnen och talare!
Det blir ingen längre blogg än så här idag...
för det är nu vi tänker som mest...
vilket tar tid!
Men på söndag kl 14 samtalar vi kring frågan: Vem formar kyrkornas moral?
Välkommen!
Det är nu Du ska meddela oss dina egna förslag på ämnen och talare!
Det blir ingen längre blogg än så här idag...
för det är nu vi tänker som mest...
vilket tar tid!
Men på söndag kl 14 samtalar vi kring frågan: Vem formar kyrkornas moral?
Välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)