Som många andra tar jag idag igen mig efter bokmässan i Göteborg. Vilket jobb som helst framstår som vila efter detta magnifika, roliga, osannolika, krävande spektakel!
Bara det att mässan äger rum i Göteborg tar på krafterna för en stockholmare!
Bara detta att ta sig fram!
Kära göteborgare! Ni har inte gjort det enkelt för oss andra. Det gjorde ni inte förr heller – då när ni låste staden med nycklar för natten så att inga utomstående fick tillträde. Jag har själv i helgen sett träskåpet där nycklarna förvarades med vilka man först låste upp lilla Bommen på morgonen, sen stora Bommen, sen portarna…ja, ni vet.
Jag hittade till muséets kassa men sen behövdes personlig vägledning.
- Det är tyvärr lite svårt att hitta här, sa museitjänstemannen ursäktande.
Jag insåg snart att det gällde hela stan. Jag fick till och med fråga efter kaffetermosarna på hotellet som stod skickligt gömda bakom en pelare.
Att åka spårvagn var den största utmaningen.
Torget framför Centralstationen är helt täckt av räls och hållplatserna är utspridda över hela platsen. I Göteborg skiljer man heller inte på körbana och gångbana, vilket gör övergångsställen onödiga och trafiken livsfarlig.
Spårvagnarna har många olika nummer och går hela tiden, men vad hjälper det om det inte är rätt nummer som kommer. Och vad hjälper det med rätt nummer om vagnen går åt fel håll? Man vet ju inte ens vilket håll som är det rätta!
Själv klev jag på en spårvagn som det stod Angered på, för det namnet lät bekant, men det kan inte vara känt för bokmässan i alla fall.
Till slut kom jag fram till mässhallarna, just när köerna växt sig lagom långa.
Väl innanför pärleporten fick jag en karta i min hand. Fylld av med siffror och kolon som kunde leda till lika personliga tolkningar som en bibelhänvisning. Alltså tog jag mig fram på känn ledd av min intuition.
Redan efter två minuter gjorde jag mitt första inköp: ”Folkkyrka i en postmodern tid” av Björn Vikström, forskare vid Åbo akademi. Jag höll på att fastna vid den sverigefinska montern nära ingången, inte bara för att böckerna var intressanta utan därför att folkträngseln gjorde det omöjligt att avancera. Där får vi nu alla stå och samla oss en stund inför ett nytt inlägg om bokmässan. För det blev en fortsättning…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar